Monday Bar Lucia Cruise 2006

Jaha, då är man för alltid förevigad på YouTube i rosa peruk och gardinklänning, dansande till tung trance... Jaja, ska ju ändå lämna landet snart...

http://www.youtube.com/watch?v=Pim9eEkWqAc

Idag ska jag städa ur lägenheten och rensa garderoben efter godbitarna som ska med till Tokyo. Har en svag gissning att jag kommer shoppa nya kläder där, men hur fasiken får man med sig ett år av saker i en väska? Det blir en hård kamp för mina älskade plagg, vem vinner resan till Tokyo?

18 dagar kvar tills mitt nya liv börjar och jag får hjärtat krossat igen...

Nedräkning

13 dagar kvar till ledighet
Jag räknar till och med timmarna. Jag trivs med mitt jobb men längtar att få sticka härifrån. Jag har börjat att tröttna ... och samtidigt har jag aldrig jobbat så energiskt som det senaste halvåret, härligt!

18 dagar kvar till julafton
Det ska bli underbart att få fira jul med släkten och få vräka i sig godsaker från julbordet. Yummie, yummie, yum!

31 dagar kvar till vi lyfter vingarna från Arlanda flygplats
Jag börjar faktiskt att känna mig lite nervös för vad som kommer att hända det kommande året. Att det kommer att vara kul vet jag ju men jag har kommit på en grej ... det här är en stor händelse i livet ändå. Att det ska ta fyra månader för den tanken att slå till, lustigt hur hjärnan fungerar. ^_^

Gäsp ...

Yes, tro det eller ej, efter snart två månader av tystnad så tänkte jag fräscha upp bloggen med text. Hanna är bättre än jag på att fylla i och jag har upptäckt att det här är ytteligare en grej som ger en ångest för att man aldrig uppdaterar den (hej i-landsproblem #2 834).

Söndag kväll, All Saints senaste hit 'Rock Steady' spelas i mina lurar och jag hade tänkt att hamna tidigt i säng i kväll, precis som alla andra kvällar när det är jobb dagen efter. Men (där kom det) ... av någon anledning så vill det sig inte.

Hur lyckas man egentligen hålla sig uppe när man timman tidigare kände behovet av att få sova i fem år för att överhuvudtaget bestämma sig för om man ska öppna ögonen eller fortsätta sova morgonen efter? Fast jag vet vad problemet är. Förut var det en dumburk som höll mig uppe, nu är det också en dumburk som får mig att vara vaken länge men den är av en helt annan karaktär, den kallas i folkmun "dator". Man ska bara checka mailen, Aftonbladets nöjessidor och vännernas bloggar och sen logga ut men vem tror man att man lurar kväll efter kväll egentligen? Sig själv ... tydligen. För det ju inte bara mailen, Aftonbladets nöjessidor och vännernas bloggar, man hörde talas om en ny film på youtube.com som man måste söka efter, sen fastnar man där i en halvtimme och under tiden springer det förbi fler ord i ens hjärnsystem och man kommer på 427 saker till att söka på. Jag gick igenom min webbhistorik och funderade över om man har en personlighetsklyvning. Under den senaste veckan har jag fanatiskt sökt efter japanska bostadsförmedlingar, julkortsinspiration (och det blir ju bara det en egen avdelning med konstiga resultat), proteindrinkar, låttexter, tv-tablåer, t-shirts, resväskor, Marie Antionettes brev, Daniel Craig, trasiga mobiltelefoner, power plate, L Word, snöflingor, handdukar, hur man knyter skor, deodoranter och ... Linda Rosing, eller jag menar Bionda förstås (why, oh why?).

Deodoranter har sin naturliga förklaring faktiskt. Pratade med Tobias härom dagen som meddelade att jag bör köpa med mig en massa deodoranter på min väg till Tokyo för det säljs inte i Japan (?). Antar att de babytalkar sig under armarna kanske. Har en lektion kvar av japanskakursen och sen ska jag lära mig mer om skriftspråket. Har även lånat hem flertal böcker om Tokyo och Japan, läser fyra samtidigt och tror att det är en författare som skrivet alla fast under flera pseudonymer.

Det är 120 timmar kvar (15 arbetsdagar) på jobbet för min del sen är det inget mer jobb. Det känns lite konstigt. Det är delade känslor med att man lämnar jobbet bakom sig, jag trivs otroligt bra där men det ska bli skönt att dra vidare och se vad som väntar sig bakom nästa moln.

Såg en dokumentär igår om stå-upparen Jesper Odelberg där han läste upp Kent Anderssons dikt 'Vingen'. Fattade tycke för den på en gång och tror att alla kan kännas vid den.

Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med,
som blir till en börda för oss,
som vi måste smyga med.

Vi hade nog kunnat flyga,
om inte alla självutnämnda vicevärdar,
skolmästare och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska, anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna hade sagt:
"Du kan väl inte flyga?!
Håll dig på marken, din envingade jävel!

Och drömmer du ens om att våga,
med ett enda vingeslag,
pröva din flygförmåga,
så tar vi din vinge en dag!"

Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!

Sov gott. Over and out.

Asa, Hiru to Ban-Gohan

Det är något konstigt speciellt med måndagar. Vaknade i morse och snoosade en timme innan jag kunde ta mig upp. Funderade på om det helt enkelt inte varit bättre att ställt klockan på en realistisk tid, gärna nio, istället för att känna sig totalt mörbultad från klockan sju och en timme framåt. Helgens äventyr kändes genast långt bort och vid trapporna vid Slussen trängdes alla hårt arbetande Nacka människor med samma tankar som jag. Jag har dock en liten bonus tanke som dyker upp i mitt huvud allt oftare: Jag ska flytta till Japan. Det blir ett långt äventyr, kanske ett äventyr utan slut. Det som oftast dyker upp när jag tänker på Japan är ”Gohan” som betyder ris. Jag har absolut ingenting emot ris, men om jag berättar att frukost på japanska heter ”Asa-Gohan”, lunch ”Hiru-Gohan” och middag ”Ban-Gohan” så kanske du förstår vad jag menar. Sen är det problemet med godis. För en godisråtta som jag är det japanska sortimentet något begränsat och huvudingediensen består förstås av (du gissade rätt) ris. Så när man längtar efter något sött så kan man alltid äta Riskakor med olika smaksättningar. Det finns ju så mycket att välja på: Riskakor med sesamfrön, Riskakor med nötter, Riskakor med Nori eller varför inte ”Mochis”, små överkokta risdegsbullar med fyllning av bönröra.

Än så länge kan jag ändå njuta av svensk mat. Tyvärr hände något pinsamt på lunchen som fortsättning på en normal måndag i mitt liv. Jag glömde matlådan i morse, men min kollega övertygade mig att jag glömt en av Findus frysrätterna, som jag alltid äter, i frysen förra veckan. ”Kolla”, sa hon och drog ut översta lådan. ”Där ligger den ju!” Jag försökte noggrant tänka efter varför den låg där, vilken dag jag glömt äta den, men jag kunde inte minnas. Min kollega däremot var så övertygad att det var min Indonesisk kyckling i Basmatiris, så jag gav upp och värmde den. När jag var klar med att ständigt titta after någon arg människa med misstänksamt ansiktsuttryck hade jag helt plötsligt ätit klart. Då kom Anna i receptionen och sa med ett strålande leende: ”Hej Hanna, idag ska jag äta din favoriträtt!” Jag och min kollega såg på varandra med mycket skamsna blickar. ”NEJ!” Till saken hör tyvärr att vår arbetsplats är nästan helt befriad från lunch och matställen. Som tur var är Anna en förstående tjej, så hon nöjde sig med att jag promenerade till närmast affär, och köpte en annan maträtt. Efter en hungrig halvtimme satt Anna och avnjöt Kryddiga köttbullar och fullkornspasta med tomatsås. Imorgon är det tisdag och måndagsbekymren övergår till tisdags tristess. Då blir det en annan matlåda: ris.

Hanna Sofia Westergren, en måndag i november.

CSN... älskade CSN...

Hurra, solen har börjat skina igen efter ovädret häromdagen då Patrik fastnade på tåget i en timme och det var kaos på t-centralen där jag väntade på honom. Det löste sig till sist och han evakuerades i Karlberg och fick pulsa i snö och blåst till St Eriksplan där Maria och jag mötte honom vid Ginza sushibar. Efter en snöblåsig och kall promenad till min lya vid Karolinska väntade värmen i form av indiska lyktor, te och vattenpipa. Självklart blev det TopModel (viskande) och mitt vardagsrum förvandlades efteråt till en fantastisk modescen och det blev catwalk i högklackat. Efter lite mer shisha och vin förvandlades vi till ursnygga modeller och kameran blev vår bästa vän. Marias flinka Photoshop fingrar förvandlade bilderna till skivomslag, så när Maria hälsar på i Japan blir det turné.

Idag kom äntligen CSN beskedet att jag blivit beviljad studiemedel. Tyvärr verkar det inte som man fick låna till hela terminsavgiften, det fattas 8 000 kr ca!! Det får nog bli jobb som Geisha & Gay-san när vi kommer dit. Ingen dans på rosor direkt... Eller?? Kanske precis det vi borde göra; dansa på rosor alltså... Eller på körsbärsträd... ens blommor ))<>((

Från Egypten med nått i magen

Ahhh... Egypten... Kan inte ens börja förklara hur fantastiskt härligt det var att ligga på solbäddar med jordgubbsdrinkar under palmer på kritvita stränder... Solen stekte förstås, vattnet var korallblått och klart och fullt med små clownfiskar och en tre meter lång svart muräna som bara längtade efter att bita av mina tår! Maten var fantastisk och nu mår magen PYTON! Denna vecka återhämtar jag mig... En läskig bakterie har gömt sig nånstans och min fina solbränna bleknar för varje dag :(

Hursomhelst, så hade jag amerikanska Jenny hos mig i Stockholm, fredag till onsdag. Kompis till brorsan i San Francisco. Superhärligt och kul! Trots mitt något tunna tillstånd hade vi superkul och i måndags träffade vi Patsuriku på ett café i Uppsala. Det var då Patrik och jag kom på att vi nog borde skriva bloggen på engelska...

Nu ska jag fortsätta vila mig. Blä blä vad tråkigt...

Hira .... ring, ring!

Vilken skön helg det har varit. Jag har umgåtts med mamma hela helgen, snack, skratt, mat, IKEA, bio, promenad och annat har vi hunnit med ... jag har hunnit med att plugga en del hiragana också. Det känns så mycket lättare att läsa det än att skriva det, jag kan erkänna att tanken "vad har jag gett mig in på?" kom ett flertal gånger. ^_^

Igår när jag läste hiragana ... eller, rättare sagt, försökte läsa så ringde min mobil. Det var syster Storhjärta som ringde och vi pratade i en timme om allt och inget, det var ett av de bästa samtalen jag har haft på länge. Vi vädrade det vi bar inom oss och bland annat berättade hon för mig om hur det kändes att jag skulle flytta iväg i ett år ... kul för min skull men också trist för henne. Jag har aldrig tänkt ur det perspektivet, det är lätt att ha ett tunnelseende. Jag känner mig lite dum som bara har haft tankarna fokuserade kring mig och Japan och varit glad för min egen skull. Det kan ju tolkas som att jag struntar i allt och alla just nu. Jobb, Japan, mat och sova är det som tar upp min tid just nu och jag menar inte på något sätt att jag glömmer er nära och kära. Samtalet igår fick mig att öppna ögonen mer. Tack för det min syster Storhjärta!

Watashi wa .... eh, va???

Klockan är strax över 2200, har precis spelat badminton och nu sitter jag här på jobbet och min arbetsmoral är väl inte vidare jättehög. Det är fullt här på jobbet ... börjar bli lite orolig för hur min höst och vinter kommer att se ut när det varje dag kommer fler och fler uppdrag. Det är ju kul också förstås. Var på japanskan igen. Idag var det andra lektione ... idag satt jag och skrattade och log igen ... idag så började jag tappa lite greppet ... idag insåg jag att jag måste råplugga hiraganan i helgen. Första gången var ju simpel för mig att hänga med. Hade ju läst en del om japanskan och kunde en del tack vare att Hanna berättat och visat hur en del fungerar. Idag kände jag bara att jag var totalt tom i kolan. Jag hängde med på allt ... eh, eller, tror jag i alla fall. Samtidigt får jag mersmak för det. Grammatiken är lite simplare än svenskan och det är ju bra. ^_^ *puh*

CSN-uppdatering: JAAAAAAAAAAAA! Tittade på csn.se hos Nettan igår och såg att CSN hade skickat papper till mig men jag fick dem inte idag så jag checkade precis igen på csn.se om det stod något under rubriken 'Planerade utbetalningar' ... och det gör det! ^_^ Gud, vad lättad jag är!!! Åh, jag bara ryser i hela kroppen ... fast vad menas med att en blankett för studieförsäkran har skickats till mig ... hm. Man kanske inte ska ropa hej förrän man är över Fyrisån ändå.

Hanna är tillbaka till Sverige ... antagligen ser hon ut som en vacker pepparkaka som man vill äta upp ... fast det är ju så att vitt är inne! (ehrm ... eller nåt)

Har pratat med Tobbe som nu varit i Tokyo i en vecka, det verkar vara guld där borta ... jag vill dit ... NU!

Konbanwa! [God kväll!]

Åh, jag är helt död. Hanna åkte till varma Egypten idag den lyckosten medan jag stannar kvar här hemma i kalla Sverige ... fast så kallt är det ju inte. Jag var på min första lektion i japanska idag. Det är jag och så är det tolv elever till, en brokig skara. Från fjortisar (fasen, det är inte kul det här med att vara 26 då alltså) till en man runt 40-årsåldern. Vår lärare heter Akiko, har bott i Sverige i 16 år och hon kan väl vara mellan 40-50 år kanske, hur söt som helst är hon när hon pratar ut i klassen på bruten svenska. Undrar om hon trodde att jag var hög eller något idag? Jag satt och log och skrattade under hela lektionen så snabbt hon skrattade eller sa något på japanska men jag kan inte rå för det, det känns så härligt att höra någon prata japanska. Dagens lektion bestod av att presentera oss för varandra (på svenska), efter det lärde vi oss hälsningsfraser. Nörd som jag är har jag beställt boken som Akiko visar sina exempel ifrån, tänkte att den kunde vara bra att ha i Japan också.

Efter japanskan drog Nicke och jag iväg på badminton. Hade sprängande huvudvärk men det gick bra ändå, det var toppenkul och från och med nu kommer Nicke och jag spela badminton på torsdagskvällar. Nice!

Fick ett brev från CSN igår och hoppade tre meter i luften och tjoade och tjimmade fram till att jag läste innehållet. De bekräftade min anmälan, that's it ... så det blir till att bita på naglarna i några veckor till och hoppas på att de godkänner min ansökan ... varför de nu inte skulle göra det. Dags att sova!

Oyasuminasai!

Lördag, Januari 06, 2007 - 13:05

Jag fick ett bekräftelsebrev idag från Kilroy Travels att det är tiden då Hanna och jag lämnar Sverige och drar iväg till Japan. Först en timmes färd till Helsingfors och sen tio timmars resa därifrån till Tokyo. Det känns lite ... eller jag hade förväntat mig en längre restid, det är ju ändå på andra sidan jordklotet. ^_^ Fick med posten idag även ett brev från Medborgarskolans att min kurs i japanska startar 17:30 nästa torsdag. Har börjat försöka förstå mig på hiraganan, återkommer mer ingående om den någon annan gång (eeeller hur?!).

Var på besök hos CSN idag för att förstå mig på hur jag ska fylla i allting, behövde bara vänta i fem minuter och ... och ... personalen var toppentrevlig, nu får vi hålla tummarna för att deras specialitet, "att jävlas med en", inte slår in. Fick reda på av Tobbe att mycket papper ska skickas in här och var, passkort ska tas hit och dit ... och den stackarn har inte fått sitt visum än. Han som ska till Japan om dryga veckan. Skickar Posten bort mitt visum kommer de att åka på fetmoppo.

Kommentarer fungerar igen!

Hanna och jag upptäckte att vi har haft fel inställning på kommentarerna så att de inte har lagts till. Nu ska allt fungera igen i alla fall så kommentera hur mycket ni vill. ^_^

SI-mappen

Nu börjar man smälta att vi faktiskt ska iväg till Tokyo om knappt fyra månader. I torsdags kväll besökte jag Hanna och hon hade något att visa för mig ... SI-mappen hade kommit. Jag bara ryser av välbehag när jag tänker på mappen och ni skulle ha sett oss när vi öppnade mappen. Vi skakade. Vi kunde knappt yttra några ord ... vi tittade på varandra och sen började vi titta på allt och inget i mappen. Hanna försökte berätta vad som fanns i mappen och konversationen löd ungefär:

H: Ko ... kolla. Hahaha ... och kolla här. Hahaha
P: Hahaha
H: Hahaha
P: Hahaha

När vi lyckats samla ihop oss någorlunda så hittade vi följande i mappen:

• ett välkomst/bekräftelsebrev med flera sidor info om skola, boende, resa, ekonomi, you name it,
• fyra fakturor (mindre kul förstås): en för boende på studentrum (det kostar alltså nästan 5 000 spänn, förstår ni nu varför vi redan letar efter lägenhet? ^_^), en för skolavgiften (44 500 sek), en för försäkringen (4 940 riksdaler) och en för anmälningsavgiften (de där 6 000 kronorna jag pratade om tidigare),
• ett försäkringsbrev, en folder om försäkringsbrevet samt en fint litet plastkort som visar att jag är försäkrad,
• brev från SI till CSN plus anmälningsblankett som ska skickas till CSN (håll tummarna för att CSN inte strular),
• en neonorange reseplastbricka som man sätter runt ens väska (den där adress och bla bla bla-lappen),

och ... det som Hanna och jag bläddrade senare i evigheters evighet ...

• en Tokyoguide.

Det märks att SI har hållit på med språkresor ett bra tag, allt känns så professionellt. Det jag diggar absolut mest är det personliga bemötandet vi har fått, och alltid får, från Linda på SI.


Har bara en mobilkamera och Paint för tillfället så tyvärr ser ju bilden ut som den gör. BUÄÄÄÄÄH!

Lägenheter i Tokyo

Igår googlade vi efter Tokyo flats och insåg att det är dyrt! Vi hittade ändå riktigt fina ettor att dela på, en del även med två sovrum, för ca 150 000 yen i månaden (ca 9000 kr). Det verkar som man sover på väldigt tunna madrasser i Tokyo. Som tur var har Japan numera IKEA. Kanske man kan hitta en skön säng för 50 000 yen??

Dagens filmtips: Howl's moving castle och Spirited away, Ghibli tecknade anime filmer som är en fröjd för ögat!

Nu är det gjort!

Hallå där! Idag sa jag upp mig. Det var inte med mening, jag var inte förberedd, men det kändes bra ändå. Min chef ville prata framtid, jag ville prata semester, sen gick det inte att hålla det tillbaka. Det var en otroligt underlig känsla, en blandning av förtjusning och skrämmande på samma gång. Jag har sagt upp mig från det häftigaste jobbet jag haft hittills! Adjöken till feta VIP fester, modevisningar, utförsäljningar och lyxiga förmåner. Välkommen studielån, fattiglappsmat och studenttid!!

Nu kan jag fylla i "Säg upp dig från ett jobb"- kapitlet i min "101 saker att göra innan du dör"- bok.

Nu ska jag iväg och planera min Egypten semester i slutet av september. Snorkling och sandstrand, sen Tokyo och neonljus.

Sjuk och uttråkad

Det började som en oskyldig liten sveda i halsen på söndagskvällen och utvecklades senare till att bli en Saharaöken under nattens lopp. Jobbade fram till lunch på måndagen och drog sen hem och kurerade mig. Storhandlade på måndagskvällen och Nicke var snäll och var chaufför. Mange hängde på och väl vid Ica träffade jag på sötona Moa och Anders. Nicke och Mange blev färdiga snabbt och meddelade mig via mobilen att de satt i bilen och väntade, jag skulle strax vara klar var svaret de fick. Nu blev det ju inte riktigt så ... de fick vänta i 40 minuter på att jag skulle bli färdig. Börjar allvarligt fundera på om storhandel är en fetisch hos mig. När jag storhandlar så gör jag nämligen något som många andra också gör när de storhandlar. Leker laser game. Fast där motståndarna inte är kompisar utan istället alla varor jag köper. Jag blir som en femåring på nytt när den laserpickadollen hamnar i handen, springer runt och drar över streckkoder. Drar över varor som jag inte ska köpa så att jag får trycka på ångraknappen också. Nu förstår nog Nicke och Mange mer varför jag anlände till bilen mycket senare än tänkte. Självklart åkte jag dit i kassan också ... eller åkte dit gjorde jag ju inte, de kollade mig bara. Jag har aldrig blivit kollad förut men självklart när jag har bråttom (nåja!) till Nicke och Mange så väljer de att checka mina varor. Nicke poängterade irriterat min försening när jag kom till bilen men det som är så bra med honom, upptäckte jag då, är att han är glad igen efter fem sekunder. Han är ... så att säga ... kortsint. Eller det kan man ju inte säga men motsatsen till långsint i alla fall.

På tisdagen stack jag till jobbet och fixade grejer till tryck, stack hem vid lunch igen och låg däckad resten av dygnet. Idag är det bättre med halsen, sämre med rösten och febern har gjort sig påmind. Jag badar i min egen svett. Har gjort en bra grej idag dock, jag har anmält mig till en japanskakursen på Medborgarskolan. Är nog en bra idé att jag får in tänket innan jag och Hanna drar iväg till Tokyo.

129 dagar kvar.

Takvåning i Tokyo

Patrik, jag och en skruttig etta i Tokyo city. Kono wa chikatetsu ga Tokyo Eki ikimasuka? Iee, dewa arimasen. Kyoto ikimasu. Hai, wakarimasu. Domo arrigatou gozaimasu. Gambatte kudasai.

Du ska inte till Japan!

Nä, så är det. Det var hemskt ... mardrömmen alltså. Gick igår och oroade mig för hur tajt den här månaden kommer att bli på cash. Jag ska betala studentvisumet idag, eller kl 00:00 rättare sagt. När den 24:e rullat över till den 25:e och pengarna strömmat in på konto så ska jag betala, ett minus i kanten dock är att studentvisumet ligger på härliga 6000 svenska riksdaler. Ett dubbelminus i kanten är att vår kära lönekvinna fått för sig att jag ska få min gamla lön den här månaden och inte den nya. Kan det vara en pik för att jag har sagt upp mig? ^_^ Leiban kan i alla fall fixa fram de pengar som saknas och betala, jag citerar, "i förskott". Say what? Vadå i förskott, de där pengarna skulle ju varit med från början. Nåväl, inget att förstora upp, jag får pengarna i alla fall. För övrigt börjar fortsättningen på mitt nya liv imorgon. Yes, här ska det tränas.

I alla fall, igår gick jag runt och funderade på Japan (surprise!) och det var väl det som kanske bidrog till min mardröm i natt. Jag, storebror och två snubbar som jag inte kommer ihåg vilka det var gick till en restaurang lokaliserad i en kyrka. Det enda utrymmet som användes var framme vid altaret där bord och kök var placerat, resten av lokalen var tom. Slöseri eller vad?! Vi hade beställt käk och började snacka om Japan och jag blev utsatt för någon slags frågesporttävling om Japan. Frågor och kritik om Japan spottades ut från alla tre munnar mot mig, ungefär som att de sköt med en k-pist från käften, och jag försvarade mig mot allt och inget. Till slut sa brorsan "Du ska inte till Japan!". I nästa sekund så får vi sushi serverat på vårt bord. "Mm, yummie, yummie!" tänker jag och kastar in en bit i munnen och tuggar. Tuggar. Tuggar. Tuggar ... och tuggar. Tuggar. Jag upplever sushin som obehaglig. Tuggar. Tuggar. Tuggar ... och vaknar. Upptäcker att allt är en dröm och går och tar en dusch.

Tack kära alarm för att du finns!

^_^

From now on, this is it!!! Japp, jag ska bara skriva med japanska smileys.
^_^ <- japansk smiley

Nu är jag hos Mange och förbereder mat. Eller jag sitter och skriver och Mange steker hamburgare. Vi har en vinkväll där syftet är att dricka vin, spela tv-spel och prata. Just nu så är det Mario Party som gäller, så jävla omoget spel men ändå så skoj. Jag är prinsessa ... hm, och jag diggade att leka med Barbie när jag var liten, det säger ju bara en sak. ^_^

Déjà vu [23 december 2007]

Idag har jag lämnat in ett bidrag till Déjà vu, en kalender för 2007–2009. Man får boka en dag där man vill att ens alster ska visas, tanken är väl att man ska glömma bort sitt bidrag och när man ser sitt bidrag ett år senare så ska man få en déjà vu-upplevelse. Nåja, alla dagar som jag ville ha var upptagna så det blev till slut 23 december, den dag då Japans kejsare Akihito fyller år och som är Japans nationaldag. Jag fick två veckor på mig att göra något och självklart lägger man det där åt sidan och igår var sista inlämningsdag för min del om jag ville få något publicerat ... kom jag på igår eftermiddag så det blev till att bara skrapa ihop något. Så vad blev resultatet då? Tja, du ser det här till vänster, dagen fick handla om Akihito eller "tennō heika" (hans majestät kejsaren) som man ska säga. Helt ok resultat med tanke på att jag hade hjärnsläpp. ^_^

Dagen efter

*Gääääääääääääääsp* Nyvaken i Hannas lägenhet. Lyckades väcka Hanna med att starta i gång datorn, vi vill ju båda blogga. Vi slåss redan om datorn, hur har ska det gå i Tokyo? ^_^ Vi har haft bloggen i tolv timmar och vi är redan fast, man lär väl sitta som ett abstinensfreak på flyget till Tokyo och bara bli fly förbannad på personalen som kommer med "Kaffe?" och "Té?".

Idag ska jag börja läsa hiragana. Det är ett av tre skriftspråk man använder i Japan, de andra två är kitakana och kanji. Lyckligt nog är det "bara" hiragana och katakana som vi måste kunna innan kursen börjar ... eller det är i alla fall att rekommendera. Vi skriver mer ingående om det någon annan gång. Det är dags för frukost. Gröt, yummie! Undrar vad man äter till frukost i Japan?

139 dagar kvar.

140 dagar!!!

Hanna skriver i Bibeln, jag skriver i bloggen. Det är lördag kväll, om några minuter är det söndag. Söndag ... det är det redan i Tokyo. Dit beger vi oss om 140 dagar. Jag kan inte fatta att vi ska dit, Hanna och jag. Min kropp ryser av välbehag bara jag tänker på vad som komma skall.

Berättade för lilla O idag att jag drar till Japan. Haha Vilken härlig reaktion det var att höra. Han, precis som flera till, har hittat en bra anledning till att resa till Japan nu när Hanna och jag välkomnar er med öppna armar ... tja, om 140 dagar förstås.

Japan 2007

Ja, vi räknar ner Patrik och jag!! Kan inte sluta tänka på det... vi ska flytta till Japan... Det känns helt fantastiskt!!Det är till och med så att vi bangar från en rave fest ikväll för att sitta hemma i min nya lya och drömma om Tokyos vilda nätter i stället. VI?! Som älskar att dansa!!

Patrik ligger just nu på golvet och räknar dagarna... Supersött... Han har redan sagt upp sig drån jobbet och jag gör det i september, sen har vi inget annat planerat än Tokyo, Tokyo, Tokyo!! Kanske blir längre än ett år... Vem vet?

Ikväll har vi skickat in våra ansökningar och inom 10 dagar måste vi betala kursavgiften. Det är nu det börjar bli verklighet; CSN, försäkringar, flygtransfer, boka resa, fixa visum, hyra ut lägenhet... Faan va kul!!