Sjuk och uttråkad

Det började som en oskyldig liten sveda i halsen på söndagskvällen och utvecklades senare till att bli en Saharaöken under nattens lopp. Jobbade fram till lunch på måndagen och drog sen hem och kurerade mig. Storhandlade på måndagskvällen och Nicke var snäll och var chaufför. Mange hängde på och väl vid Ica träffade jag på sötona Moa och Anders. Nicke och Mange blev färdiga snabbt och meddelade mig via mobilen att de satt i bilen och väntade, jag skulle strax vara klar var svaret de fick. Nu blev det ju inte riktigt så ... de fick vänta i 40 minuter på att jag skulle bli färdig. Börjar allvarligt fundera på om storhandel är en fetisch hos mig. När jag storhandlar så gör jag nämligen något som många andra också gör när de storhandlar. Leker laser game. Fast där motståndarna inte är kompisar utan istället alla varor jag köper. Jag blir som en femåring på nytt när den laserpickadollen hamnar i handen, springer runt och drar över streckkoder. Drar över varor som jag inte ska köpa så att jag får trycka på ångraknappen också. Nu förstår nog Nicke och Mange mer varför jag anlände till bilen mycket senare än tänkte. Självklart åkte jag dit i kassan också ... eller åkte dit gjorde jag ju inte, de kollade mig bara. Jag har aldrig blivit kollad förut men självklart när jag har bråttom (nåja!) till Nicke och Mange så väljer de att checka mina varor. Nicke poängterade irriterat min försening när jag kom till bilen men det som är så bra med honom, upptäckte jag då, är att han är glad igen efter fem sekunder. Han är ... så att säga ... kortsint. Eller det kan man ju inte säga men motsatsen till långsint i alla fall.

På tisdagen stack jag till jobbet och fixade grejer till tryck, stack hem vid lunch igen och låg däckad resten av dygnet. Idag är det bättre med halsen, sämre med rösten och febern har gjort sig påmind. Jag badar i min egen svett. Har gjort en bra grej idag dock, jag har anmält mig till en japanskakursen på Medborgarskolan. Är nog en bra idé att jag får in tänket innan jag och Hanna drar iväg till Tokyo.

129 dagar kvar.

Takvåning i Tokyo

Patrik, jag och en skruttig etta i Tokyo city. Kono wa chikatetsu ga Tokyo Eki ikimasuka? Iee, dewa arimasen. Kyoto ikimasu. Hai, wakarimasu. Domo arrigatou gozaimasu. Gambatte kudasai.

Du ska inte till Japan!

Nä, så är det. Det var hemskt ... mardrömmen alltså. Gick igår och oroade mig för hur tajt den här månaden kommer att bli på cash. Jag ska betala studentvisumet idag, eller kl 00:00 rättare sagt. När den 24:e rullat över till den 25:e och pengarna strömmat in på konto så ska jag betala, ett minus i kanten dock är att studentvisumet ligger på härliga 6000 svenska riksdaler. Ett dubbelminus i kanten är att vår kära lönekvinna fått för sig att jag ska få min gamla lön den här månaden och inte den nya. Kan det vara en pik för att jag har sagt upp mig? ^_^ Leiban kan i alla fall fixa fram de pengar som saknas och betala, jag citerar, "i förskott". Say what? Vadå i förskott, de där pengarna skulle ju varit med från början. Nåväl, inget att förstora upp, jag får pengarna i alla fall. För övrigt börjar fortsättningen på mitt nya liv imorgon. Yes, här ska det tränas.

I alla fall, igår gick jag runt och funderade på Japan (surprise!) och det var väl det som kanske bidrog till min mardröm i natt. Jag, storebror och två snubbar som jag inte kommer ihåg vilka det var gick till en restaurang lokaliserad i en kyrka. Det enda utrymmet som användes var framme vid altaret där bord och kök var placerat, resten av lokalen var tom. Slöseri eller vad?! Vi hade beställt käk och började snacka om Japan och jag blev utsatt för någon slags frågesporttävling om Japan. Frågor och kritik om Japan spottades ut från alla tre munnar mot mig, ungefär som att de sköt med en k-pist från käften, och jag försvarade mig mot allt och inget. Till slut sa brorsan "Du ska inte till Japan!". I nästa sekund så får vi sushi serverat på vårt bord. "Mm, yummie, yummie!" tänker jag och kastar in en bit i munnen och tuggar. Tuggar. Tuggar. Tuggar ... och tuggar. Tuggar. Jag upplever sushin som obehaglig. Tuggar. Tuggar. Tuggar ... och vaknar. Upptäcker att allt är en dröm och går och tar en dusch.

Tack kära alarm för att du finns!

^_^

From now on, this is it!!! Japp, jag ska bara skriva med japanska smileys.
^_^ <- japansk smiley

Nu är jag hos Mange och förbereder mat. Eller jag sitter och skriver och Mange steker hamburgare. Vi har en vinkväll där syftet är att dricka vin, spela tv-spel och prata. Just nu så är det Mario Party som gäller, så jävla omoget spel men ändå så skoj. Jag är prinsessa ... hm, och jag diggade att leka med Barbie när jag var liten, det säger ju bara en sak. ^_^

Déjà vu [23 december 2007]

Idag har jag lämnat in ett bidrag till Déjà vu, en kalender för 2007–2009. Man får boka en dag där man vill att ens alster ska visas, tanken är väl att man ska glömma bort sitt bidrag och när man ser sitt bidrag ett år senare så ska man få en déjà vu-upplevelse. Nåja, alla dagar som jag ville ha var upptagna så det blev till slut 23 december, den dag då Japans kejsare Akihito fyller år och som är Japans nationaldag. Jag fick två veckor på mig att göra något och självklart lägger man det där åt sidan och igår var sista inlämningsdag för min del om jag ville få något publicerat ... kom jag på igår eftermiddag så det blev till att bara skrapa ihop något. Så vad blev resultatet då? Tja, du ser det här till vänster, dagen fick handla om Akihito eller "tennō heika" (hans majestät kejsaren) som man ska säga. Helt ok resultat med tanke på att jag hade hjärnsläpp. ^_^

Dagen efter

*Gääääääääääääääsp* Nyvaken i Hannas lägenhet. Lyckades väcka Hanna med att starta i gång datorn, vi vill ju båda blogga. Vi slåss redan om datorn, hur har ska det gå i Tokyo? ^_^ Vi har haft bloggen i tolv timmar och vi är redan fast, man lär väl sitta som ett abstinensfreak på flyget till Tokyo och bara bli fly förbannad på personalen som kommer med "Kaffe?" och "Té?".

Idag ska jag börja läsa hiragana. Det är ett av tre skriftspråk man använder i Japan, de andra två är kitakana och kanji. Lyckligt nog är det "bara" hiragana och katakana som vi måste kunna innan kursen börjar ... eller det är i alla fall att rekommendera. Vi skriver mer ingående om det någon annan gång. Det är dags för frukost. Gröt, yummie! Undrar vad man äter till frukost i Japan?

139 dagar kvar.

140 dagar!!!

Hanna skriver i Bibeln, jag skriver i bloggen. Det är lördag kväll, om några minuter är det söndag. Söndag ... det är det redan i Tokyo. Dit beger vi oss om 140 dagar. Jag kan inte fatta att vi ska dit, Hanna och jag. Min kropp ryser av välbehag bara jag tänker på vad som komma skall.

Berättade för lilla O idag att jag drar till Japan. Haha Vilken härlig reaktion det var att höra. Han, precis som flera till, har hittat en bra anledning till att resa till Japan nu när Hanna och jag välkomnar er med öppna armar ... tja, om 140 dagar förstås.

Japan 2007

Ja, vi räknar ner Patrik och jag!! Kan inte sluta tänka på det... vi ska flytta till Japan... Det känns helt fantastiskt!!Det är till och med så att vi bangar från en rave fest ikväll för att sitta hemma i min nya lya och drömma om Tokyos vilda nätter i stället. VI?! Som älskar att dansa!!

Patrik ligger just nu på golvet och räknar dagarna... Supersött... Han har redan sagt upp sig drån jobbet och jag gör det i september, sen har vi inget annat planerat än Tokyo, Tokyo, Tokyo!! Kanske blir längre än ett år... Vem vet?

Ikväll har vi skickat in våra ansökningar och inom 10 dagar måste vi betala kursavgiften. Det är nu det börjar bli verklighet; CSN, försäkringar, flygtransfer, boka resa, fixa visum, hyra ut lägenhet... Faan va kul!!