Yes, tro det eller ej, efter snart två månader av tystnad så tänkte jag fräscha upp bloggen med text. Hanna är bättre än jag på att fylla i och jag har upptäckt att det här är ytteligare en grej som ger en ångest för att man aldrig uppdaterar den (hej i-landsproblem #2 834).
Söndag kväll, All Saints senaste hit 'Rock Steady' spelas i mina lurar och jag hade tänkt att hamna tidigt i säng i kväll, precis som alla andra kvällar när det är jobb dagen efter. Men (där kom det) ... av någon anledning så vill det sig inte.
Hur lyckas man egentligen hålla sig uppe när man timman tidigare kände behovet av att få sova i fem år för att överhuvudtaget bestämma sig för om man ska öppna ögonen eller fortsätta sova morgonen efter? Fast jag vet vad problemet är. Förut var det en dumburk som höll mig uppe, nu är det också en dumburk som får mig att vara vaken länge men den är av en helt annan karaktär, den kallas i folkmun "dator". Man ska bara checka mailen, Aftonbladets nöjessidor och vännernas bloggar och sen logga ut men vem tror man att man lurar kväll efter kväll egentligen? Sig själv ... tydligen. För det ju inte bara mailen, Aftonbladets nöjessidor och vännernas bloggar, man hörde talas om en ny film på youtube.com som man måste söka efter, sen fastnar man där i en halvtimme och under tiden springer det förbi fler ord i ens hjärnsystem och man kommer på 427 saker till att söka på. Jag gick igenom min webbhistorik och funderade över om man har en personlighetsklyvning. Under den senaste veckan har jag fanatiskt sökt efter japanska bostadsförmedlingar, julkortsinspiration (och det blir ju bara det en egen avdelning med konstiga resultat), proteindrinkar, låttexter, tv-tablåer, t-shirts, resväskor, Marie Antionettes brev, Daniel Craig, trasiga mobiltelefoner, power plate, L Word, snöflingor, handdukar, hur man knyter skor, deodoranter och ... Linda Rosing, eller jag menar Bionda förstås (why, oh why?).
Deodoranter har sin naturliga förklaring faktiskt. Pratade med Tobias härom dagen som meddelade att jag bör köpa med mig en massa deodoranter på min väg till Tokyo för det säljs inte i Japan (?). Antar att de babytalkar sig under armarna kanske. Har en lektion kvar av japanskakursen och sen ska jag lära mig mer om skriftspråket. Har även lånat hem flertal böcker om Tokyo och Japan, läser fyra samtidigt och tror att det är en författare som skrivet alla fast under flera pseudonymer.
Det är 120 timmar kvar (15 arbetsdagar) på jobbet för min del sen är det inget mer jobb. Det känns lite konstigt. Det är delade känslor med att man lämnar jobbet bakom sig, jag trivs otroligt bra där men det ska bli skönt att dra vidare och se vad som väntar sig bakom nästa moln.
Såg en dokumentär igår om stå-upparen Jesper Odelberg där han läste upp Kent Anderssons dikt 'Vingen'. Fattade tycke för den på en gång och tror att alla kan kännas vid den.
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med,
som blir till en börda för oss,
som vi måste smyga med.
Vi hade nog kunnat flyga,
om inte alla självutnämnda vicevärdar,
skolmästare och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska, anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna hade sagt:
"Du kan väl inte flyga?!
Håll dig på marken, din envingade jävel!
Och drömmer du ens om att våga,
med ett enda vingeslag,
pröva din flygförmåga,
så tar vi din vinge en dag!"
Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!
Sov gott. Over and out.
