070126 – From empty spaces to a full pub

I don’t know where to begin or where to end, we’ve been in Tokyo for three weeks now and it feels like we’re discovering new things every day. Hanna and I are doing great in school, well … sort of. ^_^ The teachers are some of the best I’ve ever had, if teachers in Sweden behaved like they do here, all pupils in Sweden would get good marks. I’ll just tell you about last Friday and write more about the weekend later on this week.

Even though we’ve been here for such a short time we already have routines. Usually Hanna, Camilla and I start the day with a walk next to the big river in Matsudo. Hanna has a cold so this Friday morning Camilla and I went by ourselves. After that we got to school and the day seemed to be an ordinary day … well, what I was thinking wrong. After school we splitted up. Hanna went with Magnus and Joakim to Shibuya to get an iPod while Camilla and I went to Akihabara to buy two digital cameras (Camilla was looking for a webcam and I was looking for a digital camera). It ended with that neither of us bought a camera. Instead, we went home to Matsudo, ate some great food at a local restaurant called Arashi. I don’t know the name of the dishes we ate but what you get is a really hot plate (no hands, no hands!) with a lot of rice, some pork, garlic, a raw egg, some butter and … a lot of other ingredients. Then it is up to you to decide whether you want to eat it the way it is or using the spoons you get and mash it all around and then eat it. Delicious dinner for just around 500 yen/30 sek/3.5 euros/4 dollars. After that Camilla and I went to the food store and bought some ice cream and candy to cheer us up just because we didn’t found any cameras and to make Hanna’s throat better. Hanna hadn’t got home so we went to Camilla’s room and after eating the ice cream and some candy I went up to my room to skype some friends.

At the same time as I thought it felt good to be lonely in an empty space, it felt bad to be lonely. Some minutes later Camilla sent a message on MSN asking if we were to grab a beer at a local pub with Henrik and Rickard … of course we did. We went to a pub we’re passing twice every day; the name of it is “Pub House”. The look of the people’s faces when we got in is impossible to describe. This night there were two women working and they were shouting something when we got in, I can’t remember what they shouted though. The local was about 15-20 square meters big and it included a small bar, at the bar there were six chairs, unfortunately they were occupied by the regular customers so the four of us sat down on some sofas. We didn’t knew it then but when you choose to sit on a sofa in a pub (well, we didn’t have any other choice) you have to pay sort of a servant amount. That means that they treat you like a king or queen, you’re not aloud to pour up beer/sake/whatever to either yourself or others, if the staff discover it they stop doing whatever they do and run to your table to pour up some more liquid into your glasses. Speaking of drinking habits in Japan you shouldn’t pour liquid in your own glass; instead you have to keep watching your friend’s glass so it never gets empty. In other words, if you want to get drunk, keep on drinking, if you don’t want to get drunk, just sip.

So, let’s get back to the pub. We ordered a beer, thinking that we would get one beer each; instead the staff served us four ice-cold glasses and then poured the beer into the glasses. So, one beer shared by four people definitely led to that we ordered in five more beers during the evening and every time we ordered one more the staff got more and more exited saying “OOOOOooohhhhh!” every time. The customers and the staff wanted us to sing karaoke (what else?!) so we did and not just one song but pretty many songs. The evening ended up with a lot of karaoke, shocho (which seems to be sake) and laughing. Life in Japan is … great!

Small japanese Dictionary -just for fun!

Remember that you pronounce R as L... Have fun!

no-to = notebook

ka-do = card

terehon ka-do = telephone card

baru pen = ball pen

shapo penishiru = sharp pencil

kasetto tapu = casette tape

tepurekoda = tape recorder

terebi = television

komputa = computer

chokorato = chocolate

kohi = coffee

ro-bi = lobby

toire = toilet

erebeta = elevator

esukarata = escalator

neckutai = necktie

depato = department

shi-di = CD

takushi = taxi

doa = door

rondon = london

gorufu = golf

Isn't it cute?? As you can see the japanese language is easy peasy!! The only problem is that we have to write it as below... But it's fun!

タクシ　ゴルフ　ロンドン　シヂ　デパト　タプレコダ　エスカラタ　テレホン　カド

Karaoke in Shibuya

070120- From Matsudo to Shibuya

Yesterday we found ourself once more in Shibuya. It is an electric feeling to be standing in the middle of hundered thousands neon lights. Almost epilectic, but impressiv.





We started out in "Cheese Cake Café", with a very nice view over the famous crossing in Shibuya. We had sandwiches, coffee, cheesecake and some sort of coffee pudding for only 60 kronor. Then we went shopping!! Muji is incredible cheap here. We recommened all our friends to never shop at Muji in Sweden again! A Muji pen is 5 kronor here, a sketchpad only 5 kronor, a very nice t-shirt 50 kronor and the famous CD-player that looks like a lamp (sorry Nicke...) It is only 600 kronor here...

At 4 pm we met Rira by the famous dog statue in Shibuya. (It is actually a very cute story; A man died, but his dog kept coming back to met him at Shibuya station for ten years.) Rira was happy as usual and we went to the same place as last time. They did have some VERY nice food there! We had A LOT to drink! Mandarin and Cassis cocktail, Apple and Peach cocktail with fresh kiwi, Hazelnut Coffee Drink with milk... After that we just HAD to sing karaoke once more!! We ended up in a small place in Shibuya on the 5th floor. Patrik discovered that he was a fabulous Barry White!!





New week in school. Patrik and I are in the same class!! Everything is great, though we REALLY need to study more... We are starting some routines; every morning at 8.15 we take an hour long walk in Matsudo, havregrynsgröt for breakfast and at 11.30, off to school. We always eat an Onigiri for lunch. Japanese life is very easygoing ;)

See ya!

Hemlängtan med Singoalla kex

070113- From IKEA (Nichi-Funabashi) to Shibuya
Last Saturday was spent on walking around at IKEA. It is quite near from where we live, in Matsudo. Easy peasy, just take Joban Line to Shim-Matsudo, and from there, take Keiyo Line towards Nichi-Funabashi. Everything was the same. It even smelt IKEA. The only difference would have been the names, everything was translated or subtitled maybe, to Japanese.

We started out with Köttbullar and Semla. Very Swedish. My friend Rira, loved SEMURA as the Japanese would say it. But Rira is also very fond of Swedish candy, like Salt och Blandat, so no wonder...



As you can see this blog will, from now on, be written in english. This is a request from our Japanese, English, French and German friends. And also my family and friends in America. But everyone in the whole world knows that Swedish people is the BEST at english, so I'm sure it won't be a problem. ;)

At the Swedish Shop we bought Singoalla kex, which surprisingly only was 6 kronor!! And we also bought Knäckebröd and Västgöta Klosterost. And you'll never guess how much we paid for the cheese... 18 kronor!! Who ever said Japan was expensive??! They also through in a Färdigskivad Hushållsost for free!



After pausing at Rira's very cosy flat, forcing her sister Satusuki to eat Ballerina and Singoalla, we decided to go to Shibuya. We were suppose to go to see Little Miss Sunshine on the Cinema, but we decided to spend the night at a Japanese Pub called Watami instead. VERY good decision! The food was excellent! We had Salmon Sashimi, Omelett with dried tuna, Yakitori in Teriyaki sauce, Onigiri Maki rolls, A HUGE Salad, Korroke (a fried vegetable dish with crabfilling: delicious... Totemo Oishii desu!) Gyozas, Sardins, Raw Springrolls with shrimps and after this excellent feast the best drink I've ever had in my entire life!! Mandarin and Cassis, with fresh mandarins... Oh My God!! So delicious! You will never guess how much we paid for this... To add, we also sat in a booth, in a Japanese Bar, with Tatami mats and bamboo all over and the shoes locked away in a wodden shrine.. We paid... 120 kronor!!! So that's it! You should all come to Japan... AT ONCE!













Sunday was spent in my room, trying to learn Katakana. Patrik and I started out with a very windy walk, which almost blew our ears away. We had a very good norimaki lunch, three very chunky big pieces of makirolls for only 18 kronor. We love it here!



Today school started for real. The students have been devided into two classes, Patrik and I are in different ones. Patrik's teacher is called Honda-sensei, mine is Takaku-sensei. They were both speeding the lesson in 125 km per hour and we didn't get anything. After the break they seemed to slow things down and we could focus a little bit. But it is very, very hard! Totemo muzukashi desu!

Over and out!

/Hanna-san
ハンナ・サン　(my name! ;)

Första skoldagen

070112- Shin-Okubo
Klockan 8 i morse knackade Patrik på min dörr. Det var dags för skoldag ett! Jag tog en lååååång varm och skön dusch (i detta iskalla student hostel med en AC som värmer upp luften i axelhöjd ungefär, men låter allt annat förbli iskallt, är en varm dusch det man längtar mest efter när man vaknar...) och slängde i mig en tallrik mûsli med sojamjölk och pumpafrön, samt lite av havregrynen jag släpade med mig i resväskan. Ett helt gäng svenskar möttes i entren, sen bar det iväg i samlad trupp till Shin-Okubo där vår skola ligger.

Vi var bara fem minuter sena och så snart vi satt oss i rum 304, kom en lärare och hämtade Patrik. Nu har han gjort nått dumt! tänkte jag, men han fick bara göra ett test, där han fick läsa Hiragana och sen var det nästa killes tur. När det var min tur, fick jag göra samma test, men han pratade japanska med mig hela tiden och jag förstod INGENTING! Han frågade hur länge jag pluggat japanska, och när jag svarade två terminer tittade han frågande på mig. "Very SLOW" sa jag och försökte förklara att det bara var kvällskurs. Han lät mig ändå svara på massor av frågor; Var jag en student i Tokyo? Ja! Tycker jag om Schweizisk choklad? Va?? Chokurade suki desu?? Jaha, HAI! sa jag. Sen klottrade han ner några krumelurer på ett papper, skakade lite på huvudet och skickade iväg mig.

Vi tog en lunchpaus och hittade ett litet sushiställe en bit upp på gatan. "Set Menu 800 yen!" Det såg ut att vara fina sushibitar, misosoppa och någon slags mini förrätt. Vi gick in genom dörren, jag sa "Go-nin desu" (fem personer) och vi blev visade till ett litet rum med bord på golvet. Vi tog av oss skorna och satte oss på golvet. En liten försynt japansk man kom och visade oss att vi skulle sitta på kuddar. Det fanns underliga små stolar med hål i mitten också (för killar som korsar benen antagligen ;). Vi fick in vår mat som visade sig vara 1)Ank OCH fisklever i stark sås, 2)en 8 bitars sushi (3 super wasabi spicy-iga makirullar, 1 slemmig mussla, 2 tonfisk, en makrill med skinnet kvar och en tomago) och 3)en misosoppa full med snäckskal... Vi högg in och det var riktigt gott! Men jag tänker ALDRIG äta slemmig mussel nigiri igen!! Den var så seg att den inte gick att svälja... BLÄ!

Klockan 13 var det information om skolan, där vi först fick veta att vi alla skulle börja i nybörjargruppen, samt att om man är 10 minuter sen, kommer man inte in och räknas som frånvarande den dagen. Snacka om att vi blir tvugna att hamna på tunnelbanor som kommer i tid (eller åtminstone räkna med förseningar). En bra sak var att om man har mer än 90% närvaro får man ett pris på 50 000 yen! Med tanke på hur kallt det är här i huset, är det bara att hålla tummarna för att en och annan förkylning håller sig borta nån annanstans!

I kväll är Patrik med Tobbe i Akihabara och ska köpa Head-set, så snart kan ni prata med honom på Skype. Själv har jag jobbat hela kvällen. Patrik och jag har översatt några Photoshop instruktionsfilmer till en japansk kille som bor här på hostel'et. Bra med extraklirr i kassan ;)

Här om kvällen var det Karaoke med svenskarna här i huset. Det var urkul! Medan ni väntar på vår kommande Videoblogg ska jag dela med mig av några bilder från Matsudo (det lilla samhället vi bor i) samt från Karaoke kvällen.

Kram, kram till alla! Hörde att ni äntligen fått snö, tjoho!

/Hanna

PS. I morgon bär det av till IKEA. Måste ha nån slags madrass till våra sängar, och GODIS! Och knäckebröd... Och Köttbulle-lunch... OCH Singoalla... Pinsamt! Man har knappt varit här en vecka och redan sätter hemlängtans-suget in... :)

Från dålig lunch till fantastisk sushi

070109 - Från Matsudo till Akihabara (The Electric City)
Efter att ha sovit, pluggat till fredagen, duschat för första gången samt käkat frukost bestämde vi oss för att vi skulle lära oss tunnelbanesystemet någorlunda och dra ut på sightseeing bara vi två. Problemet började redan vid Matsudos station där vi fattade nada av var vi skulle. Dagen innan när Tobbe och Rira var med såg allt så enkelt ut och nu var det, tja, det motsatta ... kan det bero på att vi inte kan någon katakana eller kanji?! Efter många om och men (japp, vi fick meningslös hjälp från en japan som inte fattade engelska ^_^) fattade vi till slut hur vi skulle göra för att ta oss iväg och till vilken station vi skulle till. Först funderade vi på att dra till Shibuya och Harajuku som är två ställen alla pratar om att man ska besöka men när vi funderade på saken (Shibuyas tunnelbanestation är världens största där drygt två miljoner människor passerar varje dag) kom vi fram till att vi tillåter inte våra jetlag-kroppar att utsättas för en massa sådant stoj och att det kunde vara kul att besöka trädgården vid kejsarens palats istället.




Bra val, fel dag. Parken var stängd och vi gick och käkade en extremt dyr lunch istället, 60 spänn för en förbaskat snålrostad toast med lite tonfisk och smält cheddar i. Så vad göra nu när vår plan var åt skogen ... vi drog till Akihabara istället, det stora elektronikdisktriktet, för att leta efter en dator till Patrik. Istället för att åka tunnelbana, lät vi fötterna släpas med längst med stora gator (skinande rena förstås!). Precis när tanken "var fasen är vi?!" var på väg att ploppa upp uppenbarade sig Akihabara framför våra ögon ... eller snarare dess färgglada skyltar av neon och annat material. Vi hittade en lysande butik med billiga datorer men för att inte vara turistiga och luras av den snälle köparen valde vi att gå runt i ett hundratal butiker till (nåja, ett tjugotal var det i alla fall) där vi blev bemötta med en helsikes massa oljud i form av erbjudanden. Dessa skreks ut via en högtalare där en megafon hade satts på som tratt för att affärsfolket skulle kuna vara säkra på att folk 52 mil bort inte kunde undvika alla erbjudanden.




Vi sprang iväg från alla oljud och stoj in till en lugn och härlig sushirestaurang. "Yes! This is it! Nu ska vi äntligen äta äkta japansk sushi för första gången!!!" ... och oj, så gott det var! När vi kom in frågade de oss om vi ville sitta vid ett bord eller mitt emot sushikocken, vårt svar blev att sitta mit emot kocken och se när han lagade sushi. Som sagt, underbar mat och en underbar toalett (det här med toaletter måste vi ta upp senare)! Den här toaletten hade en uppvärmd toalettring, låter skumt men så behagligt för rumpan.




Efter den utsökta middagen sprang vi vidare i alla affärer och till slut hittade vi Patriks dator (det krävdes förstås en allvarlig i-landsproblemdiskussion över en kopp kaffe om Patrik var på väg att göra rätt alternativ ... PC eller mac). Det blev en PC och vi köpte den på första affären vi besökte, affären med den snälle försäljaren som hette Chen och kom från Kina. "Skönt! Då var det gjort, nu drar vi hem!" tänkte båda och glömde bort att vi fortfarande hade grymma problem att förstå stationerna, så modiga Hanna sprang runt och frågade om hjälp och alla var så otroligt hjälpsamma ... fast åter igen klarade vi oss på egen hand. Allt gick så bra som det bara kan gå tills vi skulle byta linje från en tunnelbana till en annan. Vi gick lugnt in i tunnelbanevagnen och upptäckte att vi var tvungna att gå längre och längre in och samtidigt kände vi ett otroligt tryck. Shit! Hela vagnen proppades med japaner! Vi har fastnat i rusningstrafiken! Vi fick sådan panik att vi gick av direkt när vi kom till nästa hållplats och kom på den smarta idén att vi väntar helt enkelt på nästa tåg. Det som kom var överfullt med folk så vi inte ens kunde komma in. Tredje tåget hade för få vagnar att tåget inte ens stannade framför vår kö. Vi åkte tillbaka en hållplats för att hoppa på nästa tåg. Ja, tjena, den hade också så mycket folk att vi inte fick gå på, men till slut, efter 30 minuters sammanlagd väntetid, kom ett tåg vi kunde gå på och så hamnade vi till slut i Matsudo.



Pussar och kramar
från oss på andra sidan jordklotet

Ps. En videoblogg är på G ...

Framme i Tokyo

070106 - Från Stockholm till Tokyo



Första intrycket var RENT!! Och att det kvittrar små inspelade fågelljud i tunnelbanorna...

Tokyo är ett märkligt ställe. Allting är väldigt annorlunda ... På restaurangen skriker dem åt en när man kommer in, man får varma fuktiga handdukar att torka händerna på innan en måltid, man får absolut INTE gå in med skorna inomhus utan tar av dem på en stenplatta innanför dörren ...

Dessutom pratar ALLA japanska!! Först när vi klev av planet och mötte tulltjänstekvinnan förstod vi att detta blir tufft ... tills vi lärt oss språket alltså. Hennes första mening va nått i still med: "Antorakosodano ... ahhhh ... noooooooohh .... Katakanakanjidesukahiraganaganbattewaa ... ?!!"
Vi glodde på henne röda i ansiktet och kände oss totalt förvirrade. Sen försökte vi med engelska. Hon svarade ytterligare något oförståeligt och skakade på huvudet. Sen förklarade hon på skröpplig engelska att hon inte kunde ge oss visum i ett års tid och skakade på huvudet. Nervositeten var på spänn och vi var säkra på att vi inte skulle få komma in i landet, men det visade sig att vi hade skrivit fel på visumansökan, där vi skulle fuskat oss in i landet på 3 månader och inte ett år som vi hade skrivit ... När problemet var löst med smöriga leenden och ursäktande buganden, fick vi inträde till ... JAPAN!!

Både Hannas kompis Rira och Patriks kompis Tobbe kom och mötte oss på Narita. Efter kaffe var det dags för fågelkvittrande tunnelbana, direkt till Uenostationen i centrala Tokyo och Rira skrattade år oss när hon såg hur fascinerade vi var av allting. Till och med Tokyos förorter och igensurade smådammar lockade till fascination. Vid Ueno kom första Tokyochocken ... VI ÄR I TOKYO!!! Vi gick upp den korta trappan upp till gatan och där väntade en RIKTIG Tokyogata med massor av japanska tecken, höga byggnader, mycket bilar ... precis som vi sett i "Lost in Translation"! Rira vinkade till sig en taxi som stannade och dörrarna öppnades automatiskt. Den var orange dessutom. Bilen alltså. Inuti klädd med polyesterspets. Wow!



Alla fyra åkte hem till Rira, en superspace'ad lägenhet med självöppnande dörrar, där hennes syster Satusuki hade lagad cyrrysoppa. Jättegod!! Men Patrik och jag hade svårt att stå rakt på grund av jetlag. Hannas huvud snurrade och Patriks mage var arg. Efter en skön dusch i duschrummet (svensk som man är duschade vi i det japanska badkaret och insåg inte att det var enbart för BAD(man använder inget schampoo eller tvål där utan duschar på golvet). Sen drog vi iväg till Ginza. Dyyyyrt shoppingdistrikt, men det låg nära. Vi gick in i Apple store och bara för att reta alla er iPod-användare som trott er ha köpt en billig iPod i Sverige ... Här får man en iPod 30GB för 1800 kr!!! HA, HA!!



070107 - Tokyo: dag 2
Vi vaknade hos Rira och tog oss till J&F House Matsudo. Den här lilla stadsdelen är fantastisk! Allt är så lungt och stilla och det är solsken och kanske 10 grader varmt ... i svenska termer är det t-shirtväder. Idag har vi installerat oss i det 10 kvm stora (lilla?) rummet och handlat mat, ätit supergod lunch på ett ramenställe. Vi tror att vi kommer bo här, vi trivs redan superbra, det finns internetuppkoppling, ganska stor säng och AC i varje rum. Vi har köpt varsitt par tofflor (som man måste ha inomhus här) och på lördag bär det iväg till IKEA för att köpa en skumgummimadrass till den stenhårda (bokstavligt talat i princip) sängen samt en mjuk och härlig kudde.




Kramar
Hanna och Patrik

Ps. Patrik hälsar även att han ska köpa dator i veckan så att han kan vara social.
Pss. Tusen tack kära fanan och bifftomater för er flyglåda fylld med smaskigheter för både mun, öga och huvud. Tack för breven!
Psss. Tusen tack Maria-san, Maria, Nicke, Mange, Fredde, Åsa, Uffe, Matte, Janne, Kajsa, mamma och pappa, mamma och pappa för ert fantastiska hej då!

Sista nedräkningen

Idag har de sista grejerna fixats (nåja, det finns saker kvar att fixa). Jag var till Skatteverket och kan stolt meddela att jag är en utvandrare. Fatta, om ett år är jag alltså invandrare igen i landet där jag kommer ifrån. Knasigt. ^_^

Om ett dygn och en timme så har Hanna och jag precis landat på Narita Airport i Japan. Det är 25 timmar dit och inte ens 12 timmar innan vi lyfter från Arlanda. Jag har fått frågan från flera om jag är nervös eller om det har dykt upp någon resefeber (i detta fall räknas väl det som samma sak i och för sig) men jag har inte känt och känner fortfarande inget (i och med att jag haft så fullt upp med jobb och flytt så fattar jag nog inte att jag ska till Japan först då jag redan är där). Det jag däremot fått känna på ordentligt idag är avsked. Lotta och Nettan bjöd mig på en jättegod lunch och jag fick en stort paket som jag fått instruktioner om att öppna på flygplanet. Att ta avsked är inte lätt. Jag som tänkte att jag skulle ha det lättare att ta avsked i och med att jag lämnar och slipper bli lämnad men tji där fick jag. Många tårar rullade nerför min kind och det har det fortsatt att göra hela dagen.

Har packat färdigt allt (nästan) och har umgåtts med la familia ikväll. Avslutade allt med att dricka en kopp varm choklad tillsammans med min mamma och jag bröt förstås ihop. Måste hoppa ner i bingen nu, hörs om sisådär dryga dygnet!

kram på er alla,
Patrik