Det är något konstigt speciellt med måndagar. Vaknade i morse och snoosade en timme innan jag kunde ta mig upp. Funderade på om det helt enkelt inte varit bättre att ställt klockan på en realistisk tid, gärna nio, istället för att känna sig totalt mörbultad från klockan sju och en timme framåt. Helgens äventyr kändes genast långt bort och vid trapporna vid Slussen trängdes alla hårt arbetande Nacka människor med samma tankar som jag. Jag har dock en liten bonus tanke som dyker upp i mitt huvud allt oftare: Jag ska flytta till Japan. Det blir ett långt äventyr, kanske ett äventyr utan slut. Det som oftast dyker upp när jag tänker på Japan är ”Gohan” som betyder ris. Jag har absolut ingenting emot ris, men om jag berättar att frukost på japanska heter ”Asa-Gohan”, lunch ”Hiru-Gohan” och middag ”Ban-Gohan” så kanske du förstår vad jag menar. Sen är det problemet med godis. För en godisråtta som jag är det japanska sortimentet något begränsat och huvudingediensen består förstås av (du gissade rätt) ris. Så när man längtar efter något sött så kan man alltid äta Riskakor med olika smaksättningar. Det finns ju så mycket att välja på: Riskakor med sesamfrön, Riskakor med nötter, Riskakor med Nori eller varför inte ”Mochis”, små överkokta risdegsbullar med fyllning av bönröra.
Än så länge kan jag ändå njuta av svensk mat. Tyvärr hände något pinsamt på lunchen som fortsättning på en normal måndag i mitt liv. Jag glömde matlådan i morse, men min kollega övertygade mig att jag glömt en av Findus frysrätterna, som jag alltid äter, i frysen förra veckan. ”Kolla”, sa hon och drog ut översta lådan. ”Där ligger den ju!” Jag försökte noggrant tänka efter varför den låg där, vilken dag jag glömt äta den, men jag kunde inte minnas. Min kollega däremot var så övertygad att det var min Indonesisk kyckling i Basmatiris, så jag gav upp och värmde den. När jag var klar med att ständigt titta after någon arg människa med misstänksamt ansiktsuttryck hade jag helt plötsligt ätit klart. Då kom Anna i receptionen och sa med ett strålande leende: ”Hej Hanna, idag ska jag äta din favoriträtt!” Jag och min kollega såg på varandra med mycket skamsna blickar. ”NEJ!” Till saken hör tyvärr att vår arbetsplats är nästan helt befriad från lunch och matställen. Som tur var är Anna en förstående tjej, så hon nöjde sig med att jag promenerade till närmast affär, och köpte en annan maträtt. Efter en hungrig halvtimme satt Anna och avnjöt Kryddiga köttbullar och fullkornspasta med tomatsås. Imorgon är det tisdag och måndagsbekymren övergår till tisdags tristess. Då blir det en annan matlåda: ris.
Hanna Sofia Westergren, en måndag i november.
3 comments:
Hahaha Stackare! Jag undrar om jag skulle kunna vara lika tålmodig som Anna.
Du, lustigt ... Lotta berättade precis ikväll om det här med japanskt godis och att det suger apballe. Hur ska vi klara oss?!!! Som Lotta sa så får vi helt enkelt be er, kära svenskar, att skicka godis i doser till oss då och då (inte för att jag äter godis just nu ^_^).
Alla skulle vara tålmodiga om de fick se Hannas skuldbelagda ansiktsuttryck och höra hennes ursäkter. En sådan där kan man ju inte vara sur på. Det var ju inte meningen...
Ni får nog lära er att göra eget godis där borta. Det är bara att skaffa lite slakteriavfall och gegga ihop nåt och så vips har man vingummi!
Kanske kan glädja er med att IKEA har öppnat i Japan. Där finner man manga svenska goingar. Jag jobbar ju pa ikea i Berlin nuförtiden och sedan jag flyttat hit har jag blivit helt besatt av allt som har med Sverige att göra. Det har dock blivit lite farligt eftersom jag är pa ikea minst 4 dagar i veckan och kan allt för ofta hitta pa ursäkter för att ga förbi "Sverigeshoppen" och inhandla marabouchoklad och pepparkakor.. Vi kan ju hoppas att IKEA i Japan har ett lika bra utbud som här sa att ni slipper äta er trötta pa riskakor, men var försiktiga, sverigeprodukter i utlandet kan göra att man far massa hal i tänderna!
Liebe Grüsse!
Post a Comment