Från dålig lunch till fantastisk sushi

070109 - Från Matsudo till Akihabara (The Electric City)
Efter att ha sovit, pluggat till fredagen, duschat för första gången samt käkat frukost bestämde vi oss för att vi skulle lära oss tunnelbanesystemet någorlunda och dra ut på sightseeing bara vi två. Problemet började redan vid Matsudos station där vi fattade nada av var vi skulle. Dagen innan när Tobbe och Rira var med såg allt så enkelt ut och nu var det, tja, det motsatta ... kan det bero på att vi inte kan någon katakana eller kanji?! Efter många om och men (japp, vi fick meningslös hjälp från en japan som inte fattade engelska ^_^) fattade vi till slut hur vi skulle göra för att ta oss iväg och till vilken station vi skulle till. Först funderade vi på att dra till Shibuya och Harajuku som är två ställen alla pratar om att man ska besöka men när vi funderade på saken (Shibuyas tunnelbanestation är världens största där drygt två miljoner människor passerar varje dag) kom vi fram till att vi tillåter inte våra jetlag-kroppar att utsättas för en massa sådant stoj och att det kunde vara kul att besöka trädgården vid kejsarens palats istället.




Bra val, fel dag. Parken var stängd och vi gick och käkade en extremt dyr lunch istället, 60 spänn för en förbaskat snålrostad toast med lite tonfisk och smält cheddar i. Så vad göra nu när vår plan var åt skogen ... vi drog till Akihabara istället, det stora elektronikdisktriktet, för att leta efter en dator till Patrik. Istället för att åka tunnelbana, lät vi fötterna släpas med längst med stora gator (skinande rena förstås!). Precis när tanken "var fasen är vi?!" var på väg att ploppa upp uppenbarade sig Akihabara framför våra ögon ... eller snarare dess färgglada skyltar av neon och annat material. Vi hittade en lysande butik med billiga datorer men för att inte vara turistiga och luras av den snälle köparen valde vi att gå runt i ett hundratal butiker till (nåja, ett tjugotal var det i alla fall) där vi blev bemötta med en helsikes massa oljud i form av erbjudanden. Dessa skreks ut via en högtalare där en megafon hade satts på som tratt för att affärsfolket skulle kuna vara säkra på att folk 52 mil bort inte kunde undvika alla erbjudanden.




Vi sprang iväg från alla oljud och stoj in till en lugn och härlig sushirestaurang. "Yes! This is it! Nu ska vi äntligen äta äkta japansk sushi för första gången!!!" ... och oj, så gott det var! När vi kom in frågade de oss om vi ville sitta vid ett bord eller mitt emot sushikocken, vårt svar blev att sitta mit emot kocken och se när han lagade sushi. Som sagt, underbar mat och en underbar toalett (det här med toaletter måste vi ta upp senare)! Den här toaletten hade en uppvärmd toalettring, låter skumt men så behagligt för rumpan.




Efter den utsökta middagen sprang vi vidare i alla affärer och till slut hittade vi Patriks dator (det krävdes förstås en allvarlig i-landsproblemdiskussion över en kopp kaffe om Patrik var på väg att göra rätt alternativ ... PC eller mac). Det blev en PC och vi köpte den på första affären vi besökte, affären med den snälle försäljaren som hette Chen och kom från Kina. "Skönt! Då var det gjort, nu drar vi hem!" tänkte båda och glömde bort att vi fortfarande hade grymma problem att förstå stationerna, så modiga Hanna sprang runt och frågade om hjälp och alla var så otroligt hjälpsamma ... fast åter igen klarade vi oss på egen hand. Allt gick så bra som det bara kan gå tills vi skulle byta linje från en tunnelbana till en annan. Vi gick lugnt in i tunnelbanevagnen och upptäckte att vi var tvungna att gå längre och längre in och samtidigt kände vi ett otroligt tryck. Shit! Hela vagnen proppades med japaner! Vi har fastnat i rusningstrafiken! Vi fick sådan panik att vi gick av direkt när vi kom till nästa hållplats och kom på den smarta idén att vi väntar helt enkelt på nästa tåg. Det som kom var överfullt med folk så vi inte ens kunde komma in. Tredje tåget hade för få vagnar att tåget inte ens stannade framför vår kö. Vi åkte tillbaka en hållplats för att hoppa på nästa tåg. Ja, tjena, den hade också så mycket folk att vi inte fick gå på, men till slut, efter 30 minuters sammanlagd väntetid, kom ett tåg vi kunde gå på och så hamnade vi till slut i Matsudo.



Pussar och kramar
från oss på andra sidan jordklotet

Ps. En videoblogg är på G ...